AD 2021 nr 40 – Jurist får viss revansch mot advokatbyrå i AD

Målet gällde en anställd som i januari 2018 sagt upp sig från sin tjänst på en advokatbyrå. Enligt anställningsavtalet avlönades den anställde med provision av debiterade intäkter. För januari 2018 hade advokatbyrån räknat fram ett belopp från vilket avdrag gjorts för prutningar från domstolar och myndigheter på den anställdes inlämnade kostnadsräkningar. Den anställde valde då att frånträda anställningen med omedelbar verkan. I tingsrätten ansågs den anställde ha medgett kvittning avseende lönen. I AD var frågan huruvida avdraget på lönen utgjorde en kvittning på den anställdes lönefordran och i så fall om kvittningen varit tillåten.

Avseende den första frågan uttalade AD att det avgörande kriteriet för att ett löneavdrag ska utgöra en kvittning är att avdraget svarar mot en fristående motfordran. Om så inte är fallet, är det inte fråga om kvittning. I AD:s praxis görs nämligen en åtskillnad mellan kvittning och korrigering av preliminär löneutbetalning. Denna åtskillnad har sin bakgrund i att det på arbetsmarknaden är vanligt att den månadslön som betalas ut för en viss månad är preliminär. Justeringar av lönen för till exempel frånvaro på grund av sjukdom är sådan korrigering av preliminär lön som inte utgör kvittning enlig kvittningslagen. AD har framhållit att motsvarande kan gälla vid belopp som betalas i förskott vid provision.

I anställningsavtalet framgick att provisionsersättningen grundas på den betalning som faktiskt flyter in, alltså efter eventuella prutningar på kostnadsersättningarna. Enligt AD:s utredning hade parterna dock inte tillämpat den ordningen. Advokatbyrån betalade nämligen provision baserat på de kostnadsräkningar som den anställde lämnat in utan att beakta eventuella prutningar. Mot bakgrund av detta kom AD fram till att advokatbyrån inte tillämpat en ordning där byrån betalat en preliminär lön som korrigerats i nära anslutning till att prutningarna skedde. Det avdrag som advokatbyrån gjort från den anställdes lön utgjorde därför en kvittning, och inte en lönekorrigering.

Frågan var då om kvittningen var tillåten genom den anställdes medgivande. AD började med att konstatera att den anställde, utifrån vad som framgick i anställningsavtalet, visserligen accepterat att advokatbyrån fick göra avdrag för prutningar i nära anslutning till att prutningarna gjordes eller betalningarna inflöt till byrån, dvs. vad som kan beskrivas som en sedvanlig lönekorrigering. Men det här kvittningsmedgivandet kunde enligt AD inte anses innebära att byrån fick kvitta samtliga prutningar vid ett tillfälle och inte heller för prutningar långt tillbaka i tiden. Advokatbyrån hade således inte visat att den anställde medgett kvittning av det samlade beloppet i januari 2018. Därmed hade kvittningen gjorts i strid med kvittningslagen. I anslutning till detta uttalade AD även att advokatbyrån i väsentlig mån åsidosatt sina åligganden och att den anställde haft rätt att omedelbart frånträda anställningen.