AD 2021 nr 57 – Omplacering av rattfull åklagare inte uppsägning

Målet gällde en åklagare anställd hos Ekobrottsmyndigheten. Efter att åklagaren dömts för grovt rattfylleri och vållande till kroppsskada beslutade myndigheten att åklagaren inte längre skulle utföra operativa åklagaruppgifter och tilldelades i stället arbetsuppgifter på avdelningschefernas kansli som kansliåklagare. Tvisten bestod därmed i om beslutet var att jämställa med ett avskedande eller en uppsägning i strid med anställningsskyddslagen.

AD konstaterade inledningsvis att arbetsgivarens arbetsledningsrätt innebär att arbetsgivaren anses inom vida ramar ha befogenhet att bestämma till exempel vilka arbetsuppgifter en arbetstagare ska utföra. På motsvarande vis anses en arbetstagare i princip vara skyldig att underkasta sig en omplacering eller förändring av arbetsuppgifterna, om de nya arbetsuppgifterna har ett naturligt samband med arbetsgivarens verksamhet och faller inom arbetstagarens allmänna yrkeskvalifikationer (den så kallade 29/29-principen).

För att avgöra om anställningen förändrats i grunden jämförde AD de nya och de tidigare arbetsuppgifterna. I målet hade åklagarens anställningsvillkor i princip varit desamma före och efter omplaceringen. När det kom till jämförelse av arbetsuppgifterna uttalade AD att arbetet på avdelningschefernas kansli visserligen innebar en stor förändring för åklagaren jämfört med de operativa åklagaruppgifterna. De nya arbetsuppgifterna var i huvudsak av administrativ och utredande karaktär medan uppgifterna för en operativ åklagare var mer självständiga med stor beslutsbefogenhet. Däremot ansåg AD att arbetet som kansliåklagare var meriterande och kan vara ett steg i karriären för en åklagare. De nya arbetsuppgifterna var dessutom kvalificerade, ställer höga krav på den anställde och kräver fler års erfarenhet.

Även om de nya arbetsuppgifterna i sig skiljde sig väsentligt från de tidigare operativa åklagaruppgifterna ansåg AD att de nya arbetsuppgifterna var likvärdiga i relation till utbildning, erfarenhet, ansvar och komplexitet. Dessutom var anställningsvillkoren oförändrade. Mot bakgrund av detta kom AD fram till att de nya arbetsuppgifterna låg inom ramen för åklagarens arbetsskyldighet och därmed inte kan anses ha förändrats i grunden på ett sådant sätt att åklagaren skiljts från sin anställning.