AD 2021 nr 63 – Fel att säga upp säkerhetsklassad anställd för påstått missnöje

Målet gällde en anställd säkerhetssamordnare vid Migrationsverket. Befattningen som säkerhetssamordnare var placerad i säkerhetsklass 2 enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585). Efter en förnyad säkerhetsprövning beslutades att den anställdes inplacering i säkerhetsklass skulle upphöra. Anledningen till beslutet var att den anställde i olika sammanhang skulle ha uttryckt missnöje med sin arbetssituation. Detta innebar att den anställde enligt säkerhetsskyddslagen inte längre var behörig att delta i säkerhetskänslig verksamhet och därmed inte kunde vara kvar i sin befattning som säkerhetssamordnare. Migrationsverket erbjöd därför den anställde en befattning som migrationshandläggare vid förvaret som den anställde avböjde. Migrationsverket sade därefter upp den anställde av personliga skäl.

AD uttalade att till skillnad från när en anställning har kommit att stå i strid med författning på ett definitivt sätt har det ansetts att arbetsgivaren kan skilja arbetstagaren från anställningen utan att iaktta bestämmelserna i anställningsskyddslagen, i vart fall om arbetstagaren inte alls får användas i den verksamhet arbetsgivaren bedriver. När det, i fråga om säkerhetsprövning, är en bedömning som gjorts av den statliga anställningsmyndigheten själv, har det dock ansetts att en prövning i sak enligt anställningsskyddslagen ska göras, dvs. om det fanns saklig grund för uppsägningen. Erbjuder anställningsmyndigheten inte arbetstagaren annat arbete, när det är möjligt och skäligt, finns det inte saklig grund för uppsägning av arbetstagaren på grund av att denne inte längre uppfyller kraven för en godkänd säkerhetsprövning och därför inte får arbeta i sin befattning. Arbetsgivaren har alltså att i en tvist om uppsägning visa, förutom att arbetstagaren faktiskt avböjt ett skäligt erbjudande om annat arbete, omständigheter som gör att det kan antas att arbetstagaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt.

AD konstaterade att säkerhetsprövningen enligt säkerhetsskyddslagen syftar till att klarlägga om en person kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i lagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt och att vid säkerhetsprövningen ska sådana omständigheter beaktas som kan antas innebära sårbarheter i säkerhetshänseende. Följden av att inte uppfylla säkerhetsprövning blir då att arbetstagaren inte får användas för arbete som är säkerhetsklassat. Upplevt missnöje med sin arbetssituation kan enligt förarbetena till säkerhetsskyddslagen vara ett sådant förhållande som kan påverka risk och mottaglighet för utpressning och därmed sårbarheten i säkerhetshänseende.

AD ansåg visserligen att det dokumenterade materialet i underlaget för den förnyade säkerhetsprövningen gav vid handen att den anställde vid flera olika tillfällen uttryckt missnöje med Migrationsverkets säkerhetsverksamhet. I frågan om säkerhetssamordnaren uttryckt kritik eller missnöje inför sin tidigare säkerhetschef står dock ord mot ord. AD kom därmed fram till att det inte kan antas att säkerhetssamordnaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt. Det innebar att det, trots att mannen hade avböjt ett omplaceringserbjudande, inte fanns saklig grund för uppsägningen.