Intressanta avgöranden från våren 2022

Vid prövningen av om en ansvarsbegränsning i form av ett angivet maximalt ersättningsbelopp i ett rådgivningsuppdrag kunnat jämkas enligt 36 § avtalslagen har HD fastslagit att graden av oaktsamhet på skadevållarens sida är central. Trots att uppdraget avsåg ett precist rådgivningsuppdrag på det egna specialområdet kunde ansvarsbegränsningen, särskilt mot bakgrund av den låga graden av oaktsamhet, inte jämkas.

En konsument som vill göra gällande att priset för en kon-sumenttjänst är oskäligt är inte skyldig att reklamera. Ett uteblivit meddelande om att priset inte godkänns har inte heller någon bevisverkan beträffande prisets skälighet. HD fastslog dock, i linje med senare års praxis inom avtalsrätten, att passivitet i fråga om att göra gällande återkrav av betalning likväl kan medföra att rätten till återbetalning går förlorad.

För att en uppsägning till villkorsändring från hyresgäst ska ges verkan som sådan krävs det att underrättelsen är så pass tydlig att denna kan läggas till grund för förhandlingar mellan parterna. I kravet innefattas att hyresvärden ges tydliga besked om hur hyresgästen vill att avtalet ska ändras i väsentliga frågor. Däremot leder inte oklarheter och ofullständigheter som avser mindre centrala frågor till att underrättelsen förlorar verkan som uppsägning.

En uppdragsgivare utbetalade efter instruktion från uppdragstagaren medel till uppdragstagarens moderbolag. Fråga uppkom om moderbolaget var återbetalningsskyldig gentemot uppdragsgivaren. I domen avhandlas bl.a. allmänna frågor om återbetalningsskyldighet, begreppet redovisningsskyldighet och betydelsen av intressegemenskap mellan koncernbolag.

HFD har i plenum fastslagit att ett yrkande om rättegångskostnader i förvaltningsmål ska avvisas. I undantagssituationer, där omständigheterna är sådana att det inte skulle vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång om en enskild part inte kan få ersättning för befogade rättegångskostnader, kan en part dock vinna framgång med en separat skadeståndstalan mot staten inför allmän domstol.

För att innehavskravet vid edition ska vara uppfyllt i de fall där handlingen finns i elektronisk form i en molntjänst, extern databas eller liknande bör det normalt vara tillräckligt att editionssvaranden har en på lag eller avtal grundad ovillkorlig rätt till handlingen och kan få tillgång till informationen t.ex. genom inloggning. Att editionssvaranden är bosatt i utlandet och handlingarna befinner sig i utlandet hindrar inte att editionsföreläggande utfärdas, i vart fall när editionssvaranden är part i rättegången och föreläggandet avser att svaranden ska förete handlingen vid den svenska domstolen.

Om ett editionsyrkande framställs mot tredje man som medger yrkandet är inte 18 kap. rättegångsbalken tillämpligt på de kostnader som sökanden och svaranden haft under processen i tingsrätten. Att svaranden vägrat att lämna ut handlingarna innan editionsyrkandet framställdes saknar betydelse.

Patent- och Marknadsöverdomstolen (PMöD) har – i strid med tidigare sparsam praxis på området – ansett att ett läkemedelsbolags talan om patentintrång innefattande yrkanden om interimistiskt vitesförbud varit tillåtlig trots att något patent inte meddelats vid talans väckande. PMöD anser att det förvisso torde vara svårt att ställa upp en allmän regel för när en immateriell rättighets uppkomst är så pass sannolik eller nära förestående att talan om intrång ska tillåtas, men menar ändå att en bedömning får göras i varje enskilt fall.