Medför den nya lagen om företagsrekonstruktion att företagshypotekshavarna inte längre har en skyddad rätt till medel på ett s.k. administrationskonto?

Den nya lagen om företagsrekonstruktion ska enligt propositionen träda i kraft den 1 augusti 2022. Därmed implementeras EU:s direktiv 2019/1023 av den 20 juni 2019. En nyhet i den nya lagen är att gäldenären utan krav på samtycke från rekonstruktören får göra kreditköp eller på annat sätt ådra sig nya skulder som ligger inom ramen för den löpande förvaltningen av verksamheten. Vad som inte har uppmärksammats i förarbetena är frågan om gäldenärens utsträckta rådighet påverkar den sedan länge etablerade rutinen bland rekonstruktörer att styra inflytande medel till ett administrationskonto. Är det en konsekvens av gäldenärens nyvunna rätt att skuldsätta sig att gäldenären också får rådigheten över medlen på ett administrationskonto och kan bestämma att medlen ska användas för att betala de nya skulderna? Om svaret är ja, kommer det inte längre att vara meningsfullt att använda sig av sådana konton eftersom den hypoteksbevarande effekten försvinner. Om svaret är nej, blir det i praktiken rekonstruktören som bestämmer vilka nya skulder gäldenären kan ådra sig och det är då fortfarande meningsfullt att använda sig av administrationskonton för att skydda värdet av företagshypoteket.

Den viktigaste funktionen med ett administrationskonto är att förhindra att värdet av företagshypoteksegendomen minskar under rekonstruktionen på grund av att egendomen omvandlas till likvida medel som inte ingår i hypoteket. Vissa men inte alla typer av administrationskonton har en hypoteksbevarande effekt genom att hypoteket gäller i medlen på kontot. En viktig distinktion är om det rör sig om ett gäldenärskonto eller ett rekonstruktörskonto. Ett gäldenärskonto är ett konto till vilket gäldenären är kontohavare och har ensam eller gemensam teckningsrätt. Ett rekonstruktörskonto är ett konto till vilket rekonstruktören eller av den juridiska person där rekonstruktören bedriver sin verksamhet är kontohavare och rekonstruktören har ensam teckningsrätt. En annan viktig distinktion är skillnaden mellan allmänna och särskilda administrationskonton. Ett allmänt administrationskonto används för alla inflytande betalningar under rekonstruktionen. Ett särskilt administrationskonto används enbart för medel som härrör från försäljning, indrivning eller avveckling av viss egendomskategori (exempelvis företagshypoteksegendom). Med tillämpning av de två nämnda distinktionerna är det lämpligt att skilja mellan följande fyra olika typer av administrationskonton:

• allmänt gäldenärskonto
• särskilt gäldenärskonto
• allmänt rekonstruktörskonto
• särskilt rekonstruktörskonto

Gällande rätt avseende den hypoteksbevarande effekten av dessa olika typer av administrationskonton kan sammanställas enligt följande:

I propositionen till den nya lagen om företagsrekonstruktion (prop. 2021/22:215, s. 135 f.) anförs:

"Regeringen anser att det finns anledning att öka utrymmet för gäldenären att rättshandla inom ramen för den löpande förvaltningen utan krav på samtycke från rekonstruktören. Detta skulle möjliggöra för gäldenären att hantera den dagliga driften, medan viktigare frågor skulle kräva rekonstruktörens samtycke. Detta är också den grundläggande utgångspunkten i direktivet. […]"

"Regeringen konstaterar […] att den nuvarande regleringen innebär att rekonstruktörens samtycke alltid krävs, oavsett om det är fråga om helt normala åtgärder i den löpande verksamheten eller en försäljning av verksamhetens enda tillgång. En sådan ordning framgår varken rimlig eller effektiv. Den avviker inte bara från direktivets konstruktion utan även från regleringen i andra tänkbara rättsordningar." 

Den nya regeln om att gäldenären får utökad rådighet genom att kunna skuldsätta sig i den löpande förvaltningen utan krav på samtycke från rekonstruktören riskerar att bli ett slag i luften om rekonstruktören behåller rådigheten över likviditeten. Motiverar det att gäldenären ska anses ha ensam rådighet över alla administrationskonton oavsett om det rör sig om ett gäldenärskonto eller ett rekonstruktörskonto? Rådighetsförlust för rekonstruktören skulle innebära att det inte längre är meningsfullt att använda sig av administrationskonton eftersom rättspraxis visar att en hypoteksbevarande effekt uppnås endast om rekonstruktören kan agera i företagshypotekshavarnas intresse genom att ha rådighet över ett konto som öppnats för medel som härrör från hypoteksegendom, se hänvisningarna till rättspraxis i sammanställningen ovan. Svaret måste dock rimligen bli att rådighetsförlust för rekonstruktören kräver tydligt lagstöd i den nya lagen, vilket saknas. Det kan därför antas att rekonstruktören har rådighet över administrationskonton som öppnas av rekonstruktören i rekonstruktioner som genomförs enligt den nya lagen. Detta kommer att få betydelse för maktfördelningen.

Gäldenären är skyldig att följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas (se 2 kap. 19 § andra stycket i nya lagen). I en rekonstruktion där all likviditet finns på ett eller flera administrationskonton som rekonstruktören har rådighet över är det inte rimligt att gäldenären ådrar sig nya skulder utan att först ha kontrollerat med rekonstruktören att likviditeten kan användas för att betala skulderna. Gäldenären bör följaktligen anmodas att alltid göra en förhandskontroll med rekonstruktören innan gäldenären skuldsätter sig. Bestämmanderätten över ny skuldsättning under rekonstruktionen hamnar därmed i praktiken hos rekonstruktören, precis som det är i dag. Cash is king.